fredag 18 juni 2010

Fritt fram för ny kärnkraft - äntligen!

Kommer det nu efter riksdagsbeslutet att byggas nya reaktorer? Ja definitivt, enligt min bedömning!

Här gäller det att bedöma tekniska förutsättningar och framtida lönsamhet.

Tekniken: Notera till att börja med att det idag i världen konstrueras 52 nya reaktorer och att det finns på 487 "på planeringsstadiet" (enligt KVA). I Sverige ska dock inga statliga subventioner utgå, enligt klockrent riksdagsbeslut den 17/6, vilket det kan göra i några av ovan utländska fall. De tekniska förutsättningarna är dock uppenbarligen uppfyllda i hundratals projekt.

Ekonomin: Många kärnkraftsskeptiker stirrar på byggkostnaden som om den ensam avgör lönsamheten. Men lönsamhet beror på mer än så.

Kostnaden för en ny reaktor är 55-65 mdr kronor. Huvuddelen av kostnaden är räntor på lånen som tas upp för att finansiera investeringen. Varje kalkyl är alltså mycket känslig för antagandet om vilka räntor som bör användas. Just idag är räntekostnaden låg. Om regeringar i världen verkligen sänker sitt upplåningsbehov pressar det marknadsräntorna närmaste åren.


Därtill kommer att nya verk kommer att ha en betydligt längre livstid än dagens, sannolikt upp mot 80 år. Lång livslängd betyder oerhört mycket för lönsamheten. Man kan jämföra med ett vindkraftverks korta livslängd på 15+ år. Under ett nytt kärnkraftverks livstid måste därför fem nya vindkraftverk ersättas efter varandra.

Det finns också en intäktssida. Lönsamheten påverkas naturligtvis av priset på produkten - dvs. elpriset. Högre elpris medför bättre lönsamhet.

(a) Trenden i Europa idag att av klimat- och budgetskäl använda ökade CO2-skatter höjer lönsamheten (indirekt) för bl. a kärnkraft. Det blir resultatet av en avsiktlig och välkommen klimatåtgärd, dessutom.
(b) Högre pris på utsläppsrätter höjer lönsamheten för kärnkraft eftersom dessa verk helt riktigt klassas som CO2-fria.
(c) Certifikatsystem - som stödjer investeringar i mer förnybar energi - driver upp priset på all el, dvs. även priset på el från kärnkraft, och förbättrar därmed även kärnkraftens lönsamhet. Ju mer man skruvar upp kraven i certifikatsystemet, desto högre blir det allmänna elpriset.
(d) När gamla reaktorer (och kolkraftverk) faller för åldersstrecket faller produktionskapacitet bort från marknaden. Bortfallet ökar knappheten på el, och därmed tenderar priset på el att stiga.


*

Det finns två skäl till omsvängningen i synen på kärnkraft jämfört med folkomröstningen år 1980, dvs. för 30 år sedan.

1. Klimathotet är akut.

2. Existerande 10 reaktorer måste snart bytas ut.

Klimatfrågan är så avgörande för vår jords framtid att man måste vara beredd att göra omprövningar. Tar man 2-gradersmålet på allvar, och får man ny information, bör man som beslutsfattare inte bita sig fast i gamla ståndpunkter och heliga kor. Det, om något, är oansvarigt och anti-intellektuellt.

Låt mig illustrera klimataspekten. Från början av 1970-talet till 2009: producerades ca 1900 TWh el i Sverige m hj a kärnkraft. Alternativet till detta hade varit kolbaserad el. Att vi istället använt kärnkraft innebär att Sveriges kärnkraft sedan början av 1970-talet har besparat atmosfären ca 1600 miljoner ton CO2! Hade kärnkraften inte funnits hade alltså atmosfären belastats med ytterligare 1600 miljoner ton CO2, och temperaturhöjningen hade gått ännu snabbare.

De äldsta av dagens reaktorer måste av tekniska och säkerhetshänsyn stängas om 10-15 år. Vi som nation saknar handlingsfrihet att dra ut på tidpunkten för detta. Vi kan inte i "lugn och ro" och "successivt" avvakta till det passar oss av politiska skäl att stänga dessa tio reaktorer.

Den korrekta beskrivningen av beslutsläget är istället att kärnkraften blir kvar max till dess säkerhet och ekonomi gör att den måste läggas ned. Politiker kan inte välja och vraka tidpunkt för en nedläggning.

Men just välja och vraka tidpunkt gör man i oppositionens alternativ: Kärnkraften ska "successivt fasas ut med hänsyn till sysselsättning och välfärd, och i den takt kärnkraftselen kan ersättas med el från förnybara källor och energieffektivisering". Mona Sahlin talade i partiledardebatten (16/6) om att "byta ut [kärnkraft] i lugn och ro i lagom takt" till något annat.


Detta är tankefel: Oppositionen argumenterar, och målar upp en verklighetsbild, som om oppositionen har kontroll över avvecklingen ("lugn och ro", "lagom takt"). Men den kontrollen har ingen politiker eftersom kärnkraftverken av ekonomi- och säkerhetsskäl stänger av sig själva när de blir ca 50 år, dvs. från 2022.

Tidpunkten för senaste avveckling av nuvarande reaktorer bestäms alltså av teknikens begränsningar och av säkerhetskrav - icke av oss politiker! Med sin politik riskerar oppositionen därför att försätta Sverige i ett nödläge utan handlingsfrihet vad gäller elförsörjningen; ett Sverige som ju närmare vi kommer 2020-talet får leva med kniven på strupen inför säkra nedläggningar av CO2-fri elproduktion, och osäkra och oklara ersättningsalternativ.

Jo men - säger någon - det finns väl ett elöverskott? Ja, men bara till det ögonblick när reaktorer måste läggas ned. Elöverskottet - som finns i mellantiden - beror på en kontinuerlig uppgraderingen av kapaciteten hos existerande reaktorer. Med 9 TWh till 2009-2015.

Lägg märke till att både MP och V alltid varit emot uppgradering av reaktorer. Ett elöverskott är dock inget problem. El kan exporteras när det finns kablar. Men fler elkablar är S-oppositionen emot sedan tidigare. Alltså: V och MP är emot uppgradering. S är emot kablar för utrikeshandel med el. Det råder en elröra på vänstersidan i politiken.

Oppositionens alternativ innebär häftiga elprisökningar.

Mindre producerad el medför högre elpriser. Räddningen menar oppositionen ligger i "energieffektivisering". Men sådan åstadkoms främst genom med högre elpriser.

Minns elpriserna och människors oro och ilska i vintras när två reaktorer krånglade. Vad riskerar inte elpriserna att bli om tio reaktorer läggs ned permanent? Det bör man fundera över.

Oppositionen kan inte, och har inte heller, redovisat någon ersättning av elproduktion för nära hälften av Sveriges elförsörjning som de vill ta bort (kärnkraften står idag för ca 45 procent), om det inte är så att oppositionen tänker sig drakoniska elprisökningar och ransonering av el för att driva ned efterfrågan.

Glädjekalkyler om energieffektivisering har vi sett många och i många år. Enstaka lyckade exempel på effektivisering upphöjs regelmässigt till allmän sanning och generell slutsats för hela Sverige. På så sätt skapar oppositionen synvillor att Sverige utan uppoffringar och utan att det märks kan lägga ned nära halva Sveriges elproduktion. Det är naturligtvis fel.

En drastisk effektivisering, som oppositionen står för, innebär kraftigt höjda el-priser. Hur mycket högre elpriser blir det om man ska effektivisera bort nära 45 procent av el-användningen? Får hushållen dubbla elpriser? Företagens elräkningar rakar i höjden och de stimuleras att lägga ned i Sverige. Hur många jobb räknar oppositionen med att det försvinner?


Partiernas sympatisörer om kärnkraft.

Enligt SOM-institutet vid Göteborgs universitet gäller att bland centersympatisörer väger det jämt mellan att avveckla eller använda kärnkraft långsiktigt. Bland socialdemokratiska sympatisörer är en majoritet för långsiktig användning, trots att partiets elit vill avveckla. S-sympatisörerna är betydligt mera positivt inställda till kärnkraft än C-sympatisörerna. Det parti som är mest ur fas med sina sympatisörer är alltså socialdemokraterna.

1 kommentar:

Rafael Ospino sa...

Jag arbetar på Chemiclean, ett litet Cleantechföretag med säte i Stockholm som producerat en av "Glädjekalkylerna" som påvisar hur man med enkla, billiga och miljövänliga metoder kan reducera energianvändningen med c:a 30 % i en befintlig fastighet och till återbetalningstider på 4-12 månader. Tro inte mig, nödvändigtvis, tro på en av landets verkliga auktoriteter inom området, Akademiska Hus tekniske direktör, flerfaldigt belönad för sina insatser inom området, som säger att det med relativt enkla medel går att halvera energianvändningen i en befintlig fastighet. Ändock är intresset från kommunalt håll obefintligt! Varför ser man inom stora delar av allmännyttan energibesparing som en kostnad?