tisdag 29 mars 2011

Sverige bör gå med i euro-pluspakten!

(Texten publicerad som gemensam artikel med FP-ledaren Jan Björklund på debattsidan i Dagens Industri onsdagen den 30 mars.)

Samarbete leder till demokrati och tillväxt. Europasamarbetet är avgörande för Sverige och Europa är idag Sveriges viktigaste handelspartner. Men låt oss inte glömma att vi är ett litet land. Och ytterst beroende av vår omvärld.

Sjukvården, resurserna till skolan och möjligheten att ta hand om de människor som inte klarar sig själva bygger på att vi handlar med andra länder. Och att andra länder handlar med oss. Varje dag är vi en del av Europas ekonomi.

Inom EU tar länderna nu i rask takt beslut som syftar till att förebygga ekonomiska kriser och göra Europa mer ekonomiskt robust. Det är bra. En viktig del är den så kallade europakten, som inte ska förväxlas med den gemensamma valutan euron. EU-länder med hotande ekonomiska obalanser ska i förebyggande syfte identifieras och på ett tidigt stadium rekommenderas att räta upp sina problem. I sista hand, om man har euron, kan en regering åläggas att vidta åtgärder för att skydda sin egen och grannarnas ekonomi och sysselsättning.

Av 27 EU-länder går 23 med i europakten nu i vår. Folkpartiets inställning i frågan är glasklar - också Sverige bör gå med i europakten.

Det ligger i vårt intresse att vara med vid de bord där beslut tas som påverkar vårt land. Det ger oss möjlighet att skydda våra egenintressen så att inte andra länder i vår frånvaro fattar beslut som missgynnar oss. Detta förhållningssätt har till nu varit en klassisk linje i svensk europapolitik under olika regeringar sedan Olof Palme. Inte minst efter Berlinmurens fall 1989 och Sveriges EU-ansökan.

Inspektion utifrån är heller inget nytt för Sverige. Årliga analyser och rekommendationer sker redan idag genom de ekonomiska granskningar som bland annat Sverige utsätts för av OECD, Internationella Valutafonden (IMF) och EU-kommissionen. Nu handlar det om att på europanivån införa bland annat den typ av strikta budgetregler och strukturreformer som vi i Sverige införde efter 1990-talskrisen.

Eftersom Vänsterpartiet alltid har varit emot dessa är det föga förvånande att Vänsterpartiet nu söker ta den politiska ledningen i Sverige mot att införa sådana strukturer på EU-nivån. Men på oklara grunder har också Socialdemokraterna valt att vända den europeiska stabilitetspolitiken ryggen.

Vår viljeinriktning är den motsatta till oppositionens. Vi bejakar EU-samarbetet och vill att Sverige ska vara med och stödja alla ansträngningar som nu görs för en bättre ekonomisk styrning av Europas länder.

Vi är emot att Europa ska kunna vara en kontinent där budgetunderskott, skulder och bankkriser kan löpa amok och smitta grannarna Sverige har dessutom på just området ekonomisk styrning viktiga bidrag att ge övriga Europa.

I både Danmark och Finland säger man ja till europakten. Det är två grannländer som i det mesta är mycket lika Sverige. De har starka fackföreningar och ingen statlig inblandning i lönebildningen. Vad är det som fack, regeringar, och riksdagsmajoriteter i dessa två länder inte förstått, men som däremot den svenska oppositionen och fackföreningarna anser sig begripa så mycket bättre?

Finska riksdagens EU-nämnd konstaterar i sitt utlåtande att europakten "inte är en legalt bindande överenskommelse".

Danmark står liksom Sverige utanför euron. Det hindrar dock inte Folketingets EU-nämnd från att vara positiv till Danmarks deltagande i europakten: "Europakten respekterar de nationella arbetsmarknadsmodellerna, inklusive arbetsmarknadernas parters självständiga kompetens med avseende på löner och arbetsvillkor. Löne- och arbetsmarknadsförhållanden är sålunda fortsatt nationell dansk kompetens. . Europakten bekräftar det existerande EU-samarbetet om ekonomisk politik. . Europakten innebär inte nya processer för kravställande på länderna om ekonomisk politik eller nya sanktioner. . Europakten har karaktär av ett politiskt men icke juridiskt avtal."

Svenska LO m. fl. hävdar dock att EU med detta beslut fått "utökade befogenheter på det lönepolitiska området" i medlemsländerna, att länder "genom tvingande riktlinjer ska rättas in i ledet" och att EU skall "kunna blanda sig i den nationella lönebildningen" och korrigera lönenivåer. Dessa påståenden strider alltså mot den bedömning som görs i både Danmark och Finland.

Vår slutsats är att fackens och oppositionens invändningar saknar grund.

Sverige ska tillhöra Europas kärna. Det gör vi bara om vi är med där besluten tas. Sverige bör följa Danmarks och Finlands exempel. Det gynnar både oss och övriga Europa.

Jan Björklund, partiledare (FP)
Carl B Hamilton, ekonomisk-politisk talesman (FP) och ordförande i riksdagens EU-nämnd.

Inga kommentarer: