Finanspakten bra för Sverige, tack!

Resultatet av EU-toppmötena om den s.k. finanspakten blev till slut – igår kväll – att Storbritannien och Tjeckien valde att stå utanför medan Sverige tillsammans med 23 andra EU-länder valde att gå med. EU nu delas i två delar. Delningen är ett ekonomiskt riskfyllt faktum som missgynnar Sverige. (Publicerad på SVT Debatt 31/1/2012).

Paktens syfte är enkelt: att genom nya och striktare EU-regler hindra en upprepning av skuld- och underskottskrisen i Europa eftersom sådana även skadar grannländernas välfärd och jobb, och -- som idag -- faktiskt hela världsekonomin. Att syftet nås ligger i högsta grad i det starkt ekonomiskt utrikesberoende Sveriges intresse.

EU-åtgärder med detta syfte är heller inget nytt. Det viktigaste nya EU-avtalet togs redan sommaren 2011, den s.k. 6-packen. EU:s olika nya regelverk ska förebygga nya skuld- och underskott, bromsa en negativ ekonomisk spiral och stödja en återgång till långsiktig balans mellan offentliga inkomster och utgifter. Som svensk kan man lägga märke till dessa nya EU-regler är mindre tuffa i sina budgetkrav än vårt eget beslutade, och sedan 15 år välfungerande, finanspolitiska ramverk, som vi naturligtvis behåller.

Att avtalet, som påståtts av bl a Vänsterpartiet och Miljöpartiet, skulle fungera som något slags tvingande bakväg för Sverige in i euron är ett rent hjärnspöke. Det handlar istället om åtgärder på EU-nivå för att pressa för mindre underskott och lägre skulder i medlemsländerna, och inget annat. 

Majoritetsländer som går med i finanspakten är euroländerna plus bland annat våra närmsta icke-eurogrannar runt Östersjön. Den andra delen kommer att består av det numera EU-fientliga, konservativa och ekonomiskt försvagade Storbritannien och Tjeckien med sin EU-fientlige president Klaus.

Som det såg ut när socialdemokraterna sade nej till för några dagar sedan skulle det enbart bli Sverige som skulle slå följe med Storbritannien och Tjeckien i isolering. Alla andra EU-länder var på väg in i pakten. Vilket sällskap svenska socialdemokrater skulle ha hamnat i! Och det var säkert bland annat detta som också fick partiet att byta fot.

För Sverige är det olyckligt och skadligt med den nya uppdelningen av EU.

EU-25 länderna kommer vid sina möten – som inledningsvis äger rum varje månad och ska fokusera på budgetfrågor – att diskutera nya beslut som inte bara rör akuta frågor om budget- och skuldkris utan successivt även den inre marknaden, som konkurrens-, skatte- och arbetsmarknadsfrågor. I dessa frågor har Sverige mycken liberal politik gemensam med Storbritannien.

Bortfallet av Storbritannien är därför en  motgång för Sveriges traditionellt liberala hållning när det gäller den inre marknaden, som vårt motstånd mot överreglering och för frihandel. I britternas frånvaro kommer besluten i Europa att bli mer av franskinspirerade regleringar och protektionism. Det understryker betydelsen av att Sverige till slut med full kraft faktiskt är med när viktiga ekonomiska beslut tas; det är viktigt för oss men också för hela Europa!

Detta EU-toppmöte har rest den grundläggande frågan om Sveriges tillhörighet i Europa. Var hör Sverige hemma? Hos utpräglat EU-skeptiska regeringar, eller hos länder med värderingar som i Finland, Tyskland, våra baltiska grannstater, Polen, Benelux, Österrike, Irland med flera, som nu alla brottas med uppgiften att reparera Europa? Socialdemokraterna och dess politiska satelliter vacklar dessvärre allt oftare i denna grundfråga.

 
Att som socialdemokraterna gjorde i december 2011, att hänvisa till Sveriges eurofolkomröstning 2003 som skäl för att inte vilja att Sverige ska vara med i finanspakten, var för mig följden av en uppenbart oriktig och på okunnighet baserad analys, och på tvärs med partiets traditionella hållning och kamraternas i brittiska Labour och övriga socialdemokratiska partier i EU. Nu blev det rätt S-politik till slut – tack och lov.

Inrikespolitiskt är David Camerons beteende alltjämt applåderat av de egna, men starkt kritiserat av t ex Labour, Liberalerna och även Financial Times ledarsida. Labours skuggutrikesminister Douglas Alexander kallar förhandlingarna för ”katastrofala” därför att hanteringen fört Storbritannien till ”isolering”.

Om Sverige inte vore med i pakten skulle det demokratiska underskottet för Sveriges del bli större och våra möjligheter att tillvarata och skydda våra värderingar och ekonomiska intressen bli mindre.

Det är en stor lättnad att regeringen i riksdagen och i Bryssel fått igenom sin politik att vara med i pakten, och att Sveriges stol inte kommer att stå tom!

Carl B Hamilton, professor och riksdagsman (FP)