Bra att regeringen lånar till skattesänkningar.

Oppositionspartierna - framför allt socialdemokraterna - hamrar just nu i debatten in två budskap: Regeringen sänker skatten med lånade pengar, heter det, och regeringen sänker skatten istället för att satsa på välfärden. Men vilseledande och grundlösa påståenden blir inte sanna för att de upprepas ofta. Så låt mig göra ett försök till intellektuell renhållning och börja med frågan om att låna.

Påstående: "Regeringen lånar till skattesänkningar".

Det är riktigt att regeringen, liksom oppositionen, föreslår att staten ska gå med underskott 2014, och att underskottet ska täckas genom upplåning i Sverige och utomlands. Alla partier är idag inställda på att låna till nästa års budget. Regeringen, för sin del, avser låna ca 1,5 procent av BNP, vilket är hälften av EU:s gränsvärde på 3 procent. Det är under överskådlig tid ofarligt att låna på denna nivå med Sveriges ca 40 procentiga skuld, som är mindre än hälften av EU-genomsnittet, och långt under EU:s rekommenderade maxvärde på 60 procent.

I själva verket vore det direkt olämpligt att inte låna i dagsläget eftersom det lånefinansierade underskottet håller uppe den inhemska efterfrågan och håller nere arbetslösheten. Dessutom är riksbanksräntan idag så låg att ytterligare räntesänkningar sannolikt har en begränsad stimulerande effekt. Som bekant vill Riksbanken därtill inte sänka räntan med hänvisning till hushållens höga skuldsättning.

Det är alltså helt fel i dagens konjunkturläge att tala om "lånade pengar" på ett nedsättande eller avståndstagande sätt. Dessutom vill även oppositionspartierna låna för att finansiera underskotten i sina budgetförslag.

Lägg också märke till att varken regering eller opposition lånar till "skattesänkningar" utan till att täcka statsbudgetens underskott. Det går inte att öronmärka statens upplåning till just skattesänkningar eller, för den delen, just a-kassan eller något annat. Lånebeloppet 2014 blir dessutom ca tre gånger större än de sänkta inkomstskatterna.

Regeringen sänker inkomstskatten därför att det behövs en vitamininjektion i ekonomin, dvs. en korrekt konjunkturåtgärd i lågkonjunktur. Tidigare har det framför allt varit Riksbankens uppgift att med räntepolitiken kalibrera den inhemska efterfrågan. Men - ärligt talat - vi vet inte när, eller om, vi någonsin kommer tillbaka till en värld där det är möjligt att återgå till en tydlig rollfördelning mellan regering (finanspolitik) och riksbank (räntepolitik).

Nu sänker inte regeringen inkomstskatten enbart av konjunkturskäl, utan även av långsiktiga strukturella skäl: på sikt blir det ett större utbud av jobbsökande personer och arbetstimmar genom en lägre inkomstskatt. Det stärker de långsiktiga välståndsbildande krafterna i svensk ekonomi.