Brist på tillväxt skulle utarma välfärden - inte Alliansens skattesänkningar!

Sverige har i ett internationellt perspektiv fortfarande höga skatter. I länder med ett så högt samlat skatteuttag som Sveriges är ekonomin extra känslig för hur och vad vi beskattar. Det betyder att skatter i vissa fall kan sänkas och ge skjuts åt sysselsättning och tillväxt och den vägen öka skatteintäkterna till stat och kommuner.

De skattesänkningar som Alliansregeringen genomfört har framför allt varit på områden där skatterna varit skadligt höga för tillväxt och välstånd. Ett smart utformat skattesystem ska ta in tillräckligt mycket pengar till bland annat välfärden, men ska samtidigt så litet som möjligt hämma de välståndsbildande krafterna.

Regeringen har lyckats väl med denna balansgång. Totala skatteintäkterna är idag drygt 50 mdr kr större än 2006 (rensat för inflation). Det beror på att den ekonomiska tillväxten trots krisen varit hygglig och högst bland OECDs europeiska medlemsländer. Utgifterna för vård, skola och omsorg är idag ca 70 mdr kr större än 2006 (rensat för inflation). Det är en ökning med 11 procent. Offentliga utgifter är idag ca 50 procent av BNP. Denna andel är densamma sedan 2006, och förutses ligga still under kommande år. Antalet kommunanställda i "välfärden" har ökat med ca 20 000 personer sedan 2006. Regeringen har alltså kunnat satsa på välfärden samtidigt som vissa skatter har sänkts.

Även om jobbskatteavdrag och sänkt pensionärsskatt har en central roll i den nyligen presenterade budgeten, har det varit utgiftssatsningar som dominerat Alliansregeringens budgetar under mandatperioden. Totalt sett har nära 60 procent av det samlade s.k. reformutrymmet lagts på ökade offentliga utgifter, medan ca 40 procent har gått till skattereformer.

Alliansen har också värnat sammanhållningen i landet. Inkomstklyftorna har varit oförändrade. Sverige var år 2012 EU-landet med lägst andel av befolkning som levde med "allvarligt låg materiell standard" enligt Eurostat. Antalet personer som lever under sådana svåra villkor har minskat med 42 procent eller 80 000 personer under Alliansregeringen. Andelen barn i Sverige som lever i "allvarligt låg materiell standard" är 1,3 procent, och det är lägst andel i EU (Eurostat). 98 procent av svenska barn går i världens, sannolikt, bästa förskola, som naturligtvis kan bli ännu bättre. Den ekonomiska utvecklingen under Alliansens tid vid makten har haft "anmärkningsvärt gynnsamma fördelningseffekter", enligt oberoende Finanspolitiska rådet (maj 2013).

Samtidigt har svenska hushåll sett en kraftig ökning av pengar i plånboken. De disponibla inkomsterna ökade med ca 15 procent 2006-11. Hushållen har också haft den största konsumtionsökningen - 11,5 procent - bland alla jämförbara EU-länder.

Sammantaget visar det att Alliansregeringens skattesänkningar inte har lett till mindre resurser till välfärden, än mindre utarmat den. Tvärtom har de varit en förutsättning för högre tillväxt och mer pengar att satsa på skola, vård och omsorg. Inkomstökningarna har också inneburit större marginaler och mer frihet för de allra flesta hushåll.

Alltså: Det är inte högre skattesatser som säkrar offentlig-finansierad välfärd och jämlika levnadsvillkor, utan en god ekonomisk tillväxt och ett skattesystem som inte hämmar arbete och investeringar!