S vill inte följa sin egen förebilds goda exempel!

    (Artikel publicerad på DN-debatt den 6 juni 2014).

Socialdemokraterna har som mål att Sverige år 2020 ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. Österrike är det land som idag har den lägsta arbetslösheten i EU. Landet har därför seglat upp som Socialdemokraternas nya förebild. ”Varför kan inte Sverige vara som Österrike?” har exempelvis Magdalena Andersson (S) frågat sig. Svaret är att Socialdemokraternas politik inte leder till Österrikes låga arbetslöshet eftersom partiet inte accepterar Österrikes effektiva politik på området.

Sverige har en högre arbetslöshet än Österrike, ca 8 procent, jämfört med Österrikes ca 5 procent. Det är framför allt bland unga som Sverige har en högre (kortvarig) arbetslöshet. För dem över 25 år är skillnaden i arbetslöshet mellan länderna dock betydligt mindre – 5,7 procent i Sverige mot 4,3 procent i Österrike.

Den svenska ungdomsarbetslösheten, däremot, ligger på ca 24 procent jämfört med endast 9 procent i Österrike. Det leder till frågan: Varför har Österrike så mycket lägre ungdomsarbetslöshet än Sverige?

En viktig förklaring är Österrikes lärlingssystem. Hela 40 procent av Österrikes gymnasieelever är avlönade lärlingar. Det finns inget mål för alla dessa att nå högskolebehörighet. Därför får man i Österrike inte den svenska bieffekten med många avhopp från gymnasiet av elever som just då inte vill, eller kan, klara mer teoretiska studier.

Eftersom de får lön räknas lärlingarna som icke-arbetslösa, även om de söker jobb. Svenska gymnasieungdomar i motsvarande situation registreras istället som arbetslösa. Lärlingsutbildningarna drar alltså ned den registrerade arbetslösheten av beräkningstekniska skäl, men ger också österrikiska ungdomar en effektiv väg in i arbetsmarknaden.

I Sverige består nästan hälften av ungdomsarbetslösheten av heltidsstuderande och de flesta går på högstadiet eller gymnasiet. Över 80 procent av dessa arbetssökande heltidsstuderande söker enbart extraknäck eller sommarjobb. På direkt fråga betraktar över 90 procent inte sig själva som arbetslösa.

Betydelsen av att många heltidsstuderande samtidigt söker jobb är därför stor både för måttet på arbetslöshetens storlek, och för statens val av korrekta åtgärder.

Socialdemokraternas betoning av utbildning för ungas måste rimligen tolkas som att S inte vill att studier ska trängas ut av annat. Om vi därför exkluderar de heltidsstuderande som en problemgrupp – att studera är inget problem! – sjunker ungdomsarbetslösheten från 24 till 14 procent. Arbetslösheten för hela befolkningen minskar följaktligen också – från 8 till 6,5 procent. Exkluderar man även heltidsstuderande över 24 år från arbetslöshetsstatistiken är den svenska arbetslösheten 5,5 procent.

Överlappningen i statistiken av heltidsstuderande och arbetssökande arbetslösa är analytiskt svårhanterlig, men det är absolut nödvändigt att se de två grupperna var för sig för annars sätter staten in fel åtgärder mot fel grupp.

För att S i statistiken ska kunna uppfylla sitt bäst-i-EU mål krävs att färre heltidsstuderande söker jobb. Antingen slutar de söka extraknäck, eller så slutar ungdomarna att studera (t ex hoppar av gymnasiet) och börjar jobba heltid, alternativt börjar som lärlingar.

Av dessa alternativ är en snabb utbyggnad av lärlingsutbildningar (med lön) den vettiga lösningen. Men Socialdemokraterna är dessvärre ointresserade av en (åter-) utbyggnad av ett svenskt system med avlönade lärlingar. Det beror förmodligen på LO:s motvilja mot lärlingslöner, som definitionsmässigt är låga. Därmed blir S arbetslöshetsmål också nära nog omöjligt att nå.

Forskning visar att höga ingångslöner för unga gör det svårare för personer med svag kompetens och begränsad erfarenhet att få jobb (se t ex Lars Calmfors DN-krönikor). En skillnad mellan länderna är att Österrike har lägre ingångslöner för unga på arbetsmarknaden, både genom lärlingslöner och låga minimilöner.

I den svenska detaljhandeln och hotell- o restaurangsektorn, två viktiga inkörsportar för unga till arbetsmarknaden, låg lägstalönerna år 2011 på 14 000 -17 000 kr/mån. I Österrike var den lägsta lönen ca 10 500 kr/mån, dvs. runt två tredjedelar av den svenska (jämförelsen blir ungefärlig p g a skillnad i vissa skatter och avgifter). Lägre ingångslöner för unga är säkert avgörande för Österrikes lägre ungdomsarbetslöshet, men det receptet är synnerligen svårsmält för Socialdemokraterna med sin intima koppling till LO.

En annan skillnad mellan Sverige och Österrike, som delvis förklarar den högre svenska arbetslösheten, är att vi har en dubbelt så hög arbetslöshet bland utrikes födda, ca 16 procent (2013) jämfört med 8 procent i Österrike (2012). Sverige tar också emot en större andel från länder med svaga skolsystem.

Regeringens omläggning av integrationspolitiken, med starkare fokus på snabbt inträde på arbetsmarknaden och på svenska språket, har gjort att fler utlandsfödda snabbare har sökt sig ut på arbetsmarknaden. Det har den statistiska bieffekten att det driver upp det svenska arbetslöshetstalet, men är i längden bra för Sverige.

Socialdemokraterna ignorerar dock helt integrationsfrågorna, och frågan hur utlandsfödda snabbt ska få jobb. S har sagt nej i riksdagen till många av Alliansens åtgärder för att ge utlandsfödda en bättre start i Sverige. Med den negativa inställningen till särskilda åtgärder för utlandsfödda är det svårt att få ned arbetslösheten. Tvärtom planerar Socialdemokraterna som bekant att kraftigt höja kostnaderna för anställda i servicebranscherna, där många utlandsfödda börjar sin yrkesbana.

Sverige kan dra viktiga lärdomar av Österrike: Lärlingsutbildningar med lön och utan höga teorikrav samt lägre ingångslöner ger Österrike en väsentligt lägre ungdomsarbetslöshet.

Men just dessa bevisligen effektiva lärdomar vill Socialdemokraterna inte veta av. En huvudfråga i valrörelsen kvarstår därför: När Socialdemokraterna inte vill följa Österrike – sitt deklarerade föregångsland – vilken annan metod tänker Socialdemokraterna använda för att uppnå sitt bäst-i-EU mål för arbetslösheten?

 

Carl B Hamilton

Christer Nylander

Riksdagsledamöter och talespersoner för ekonomisk politik och arbetsmarknadsfrågor, Folkpartiet liberalerna.

Folkpartiet presenterar nästa vecka en längre rapport som jämför Sverige och Österrikes arbetsmarknader.